Kravla sig betyder

Innehållet som finns tillgängligt på vår webbplats är resultatet av våra redaktörers dagliga ansträngningar. De arbetar alla mot ett enda mål: att förse dig med rikt innehåll av hög kvalitet. Allt detta är möjligt tack vare de intäkter som genereras av reklam och prenumerationer.

Genom att ge ditt samtycke eller prenumerera stöder du vår redaktions arbete och säkerställer den långsiktiga framtiden för vår webbplats.

Om du redan har köpt en prenumeration, logga in

Sök i tre ordböcker vid en gång

KRAVLA krav3la2, äv. kra3vla2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE; jfr KRAVEL, sbst.2

Ordformer

(kräfla CFDahlgren 2: (c. ; rimmande tillsammans skräfla))

Etymologi

[jfr d. kravle, nor. kravla, isl. krafla, ävensom (det ifrån nord. spr. lånade) eng. crawl; avledn. av sv. dial. krava (krava sej fram, Smål., med något som är svårt att hantera eller övervinna taga sig fram), mot en rötter vars grundbet. synes vara: riva, krafsa; besläktat tillsammans KRABBA, v.,KRABBLAo. KRAFSA, v. &#x; Jfr KRAVEL, sbst.1]

(i sht vard.) långsamt o. med möda krypa vidare l. omkring på buk l. vid alla fyra med kroppen nära marken; med hårt arbete o. något som är svårt att hantera eller övervinna förflytta sig (till en ställe) tillsammans med tillhjälp från händer o. fötter; äv. om fyrfota djur tillsammans korta fötter, insekter l. insektlarver, kräftdjur m. m.; äv. inom utvidgad anv., om person: med besvärad gång långsamt o. tillsammans möda förflytta sig l. taga sig fram (till ett ställe); äv. refl. med rumsadverbial l. bestämning som angiver följden l. resultatet från ansträngningen. Matkarne krafla inom osten. Schultze Ordb. (c. ). beneath det för att de begge (kullkastade) kamraterna kraflade inom snödrifvan. Blanche Tafl. 3: (). Jag är bara en små myra, såsom kraflat mig trött bl

  • kravla sig betyder

    • KRAVLA krav3la2, äv. kra3vla2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE; jfr KRAVEL, sbst.2

    Ordformer

    (kräfla CFDahlgren 2: (c. ; rimmande med skräfla))

    Etymologi

    [jfr d. kravle, nor. kravla, isl. krafla, ävensom (det från nord. spr. lånade) eng. crawl; avledn. av sv. dial. krava (krava sej fram, Smål., med svårighet taga sig fram), till en rot vars grundbet. synes vara: riva, krafsa; besläktat med KRABBA, v.,KRABBLAo. KRAFSA, v. &#x; Jfr KRAVEL, sbst.1]

    (i sht vard.) långsamt o. med möda krypa framåt l. omkring på magen l. på alla fyra med kroppen nära marken; med ansträngning o. svårighet förflytta sig (till ett ställe) med tillhjälp av händer o. fötter; äv. om fyrfota djur med korta fötter, insekter l. insektlarver, kräftdjur m. m.; äv. i utvidgad anv., om person: med besvärad gång långsamt o. med möda förflytta sig l. taga sig fram (till ett ställe); äv. refl. med rumsadverbial l. bestämning som angiver följden l. resultatet av ansträngningen. Matkarne krafla i osten. Schultze Ordb. (c. ). Under det att de begge (kullkastade) kamraterna kraflade i snödrifvan. Blanche Tafl. 3: (). Jag är bara en liten myra, som kraflat mig trött bland de andra. VBenedictsson() hos Lundegård Bene